måndag 30 september 2013

Lidingöloppet - 2:15 av fästmön

Helgens stora begivenhet var Lidingöloppet, som jag var riktigt taggad att springa i sommar och som jag och Coach Kent tog beslut om att jag skulle springa. Nu vart det inte av, men däremot var flickvännen riktigt taggad och laddad och ställde upp, och blev därmed den förste i vår lillfamilj att faktiskt ha sprungit. Vi brukar försöka springa en del på Lidingö, vi bor ju bara över bron och normalt sett brukar de flesta av Stockholms långlöpare springa där (om man bortser alla motionärer som hellre springer för Team Stockholm Marathon, Running Sweden och allt vad de heter...) och vi har haft fantastiska långpass runt Lidingö. Därför är väl inte miljön tokny för någon av oss. Sen sprang vi faktiskt hela banan för inte så länge sedan, så uppladdningen för Fästmön var riktigt bra förutom ett knä som krånglade.

Hursomhelst dök vi upp i lagom tid på ön, mötte också upp de andra spårvägarna Jens och Robin och fick flaskor att langa till de vid 10 km och 20 km där jag skulle stå. Vid 10 km fick jag även sällskap av två lidingöbor som bodde vid vattnet, som jag också fick hjälp av att gena över deras trädgård för att komma vidare då det fylldes på rätt snabbt med folk och det itne riktigt var läge att springa mot strömmen löpare för att komma därifrån. Vid 20 km stod jag nästa gång, och samtliga var pigga, inte minst fästmön, som matade på riktigt bra sista milen och kom imål relativt oberörd men med en ond fot på 2.15 och en 22a plats bland damerna. För att komma in på samma plats bland herrarna var man tvungen att ha tiden 1.49 vilket är rejält bra. Ritkigt kul på alla dess fronter! Att det sedan var mindre kul att stå på sidan och titta tar vi en annan gång...

söndag 22 september 2013

Nya tag mot nästa säsong!

Nu ska jag faktiskt göra ett riktigt inlägg för en gångs skull och vara lite seriös, vilket jag hittills bara kommit med bortförklaringar på då jag har valt att jag göra annat. Nu har jag dock tid att skriva bra inlägg för en gångs skull.

Jobbandet börjar äntligen sätta sig fint och det nya jobb jag fått har jag märkt att jag inte riktigt beskrivit. Och bakgrunden är följande: i somras funderade jag lite extra och kom faktiskt på att jag tog min examen för 1 ½ år sedan och efter det faktiskt inte ens tagit ut mitt examensbevis eller gjort några större ansatser till att få ett riktigt idrottslärarjobb. Visserligen jobbade jag ju ett tag på GIH just som lärare i friluftsliv och orientering, och det var faktiskt rätt ballt, men mer än det var det ju inte. Och efter det fick jag jobb på studentkåren och sedan har jag varit där, medan flertalet kompisar jobbat på. Tanken var väl, att eftersom löpningen gick så väldans bra ett tag, anpassa livet efter denna lite grann för att se efter, och det har varit sjukt kul och intressant. Men nu var det nästan lite övertidskänsla med att jobba på som jag gjorde. Därför gjorde jag en liten plan att jag skulle ta ut mitt examensbevis snarast möjligt och kanske börja ge mig ut så smått i att söka jobb. Men jag hann knappt begära in alla betyg innan jag blev uppringd av Pia, en gammal kollega som jag jobbat med på Lidingö, som behövde hjälp på det gymnasium hon jobbade på nu med ett antal sjukskrivna lärare samt att hon själv var gravid och skulle försvinna ett tag snart. Sagt och gjort, tänkte efter under 24 timmar innan jag kom på att det var ju detta jag ville göra, så jag tog tjänstledigt och åkte dit och skrev på. Så från 1 september har jag då jobbat som 100 % idrottslärare på gymnasiet. Riktigt kul!

Hittills rullar det på fint, även om vi har en del utmaningar i att förnya undervisningen, lära känna varandra på idrottsenheten (då vi är tre nya lärare tillsammans då två gymnasieskolor slagits ihop) samt täcka upp för varandra då två ska sjukskrivas på grund av dålig höft och ett dåligt knä. Visserligen jättekul att bygga upp något från grunden, men riktigt slitsamt att börja med något nytt och vara inne i det 24/7.

Det är kanske tur just att jag inte kunnat springa och därför tagit tidig säsongsvila nu med tanke på allt nytt. Jag hade nog varit riktigt slutkörd annars. Nu har jag haft två veckors löpvila, provat att springa en gång men fått en reaktion och tänker därför ligga lågt med löpningen fortfarande. I veckan ska jag dock komma igång alternativt igen, samt ge mig ut på kortare sprintpass för att bevara lite sprintmuskler. Och något jag börjat med denna vecka har varit cirkelträning, har kört riktigt tuff styrka som jag märkt varit eftersatt för kroppen, då jag fått ruggig träningsvärk. Men det har absolut varit bra för kroppen.

Nu är planen i alla fall följande: Kom igång ordentligt styrkemässigt, rehaba knäet och benen så jag är fräsch i benen och kunna bygga upp kroppen igen inför nästa säsong. Och vara riktigt bra grundtränad! Helt enkelt tränad för att kunna träna. Veckodosen kommer därför nu första veckan vara följande, inget riktigt löparprogram kanske, men en uppbyggnadfas för mig:

Fyra alternativpass
Två sprintpass
Något simpass
Sex cirkelträningssessioner med bålträning varje gång

Nu jävlar är det dags att börja inför nästa säsong! Följande faktorer kommer därför göra att jag kommer att ha en enastående säsong 2014 med start imorgon!

-          Jag har den teoretiska kunskapen och den egna känslan kring hur jag ska optimera träningen och dessutom rejäl erfarenhet nu från bra löpträning.
-          Jag har enastående hjälp från Spårvägen.
-          Jag har support från familjen.
-          Jag har fantastiska förutsättningar med träning omkring mig med gym, klubblokal, träningskompisar och annat nära.


Så nu tar jag fart mot nästa säsong. 

fredag 20 september 2013

Träningen går nedåt

Om man genom ett diagram ska beskriva min träning i år var löpningen nere på noll de fyra första månaderna i år då jag stod på crosstrainern och harvade. Sedan blev det mer och mer löpning och i sommaren var det riktigt bra, för att peaka i början av augusti med min 14,5-mila vecka innan midnattsloppet. Sedan har det varit brant nedåt och just nu är det noll igen. Och jag ska inte tjata, men just nu är det riktigt svårt att planera in alternativa pass som ska klaffa med övriga livet och den enda träningen som jag egentligen får gjord är ett styrkepass om dagen bestående av cirkelträning, som visserligen varit eftersatt och som ger kanoneffekt, men det är ju inte riktigt därför jag tränar. När jag läser andra bloggar, där folk lassar in mil efter mil, blir jag riktigt nere. Jag vill också! Men just nu är också motivationen dålig för att sitta på cykeln och harva. Det blir jag ju inte heller bättre av! När jag träffade Tobbe igår sa han samma sak, livsglädjen till träningen har försvunnit när man inte kan springa smärtfri eller springa överhuvudtaget. Helt värdelöst... Men snart kommer motivationen är jag övertygad om.

torsdag 19 september 2013

Lever och mår fint...

... men är ganska översköljd med jobb vilket gör att det blir svårt att uppdatera, även om jag har massor att berätta gällande allt!! Därför får ni lite snabba uppdateringar:

- Knät mår riktigt dåligt och jag är långt ifrån en comeback.
- Jobbet rullar på fint, även om det är otroligt mycket just nu.
- Hösten är på väg vilket alltid brukar vara fint löpmässigt med storslagen natur vilket gör det extra surt.
- Fästmöns form inför lidingöloppet är i antågande och riktigt fin.

So long for now...

tisdag 10 september 2013

Ingen halvmara

Förutom att jag varit begraven i jobb med allt det innebär såsom nya rutiner, nytt tänkt, nya arbetskamrater och ny anpassning till vardagen har jag tränat på ändå ganska bra för att kunna köra vidare. Det sista testet som jag skrev att jag skulle göra i lördags började lovande, men under passet kom smärtan som ett brev på posten och jag är dessvärre klok nog och inser att det inte är någon mening att köra på med smärta. Därför blir det ingen halvmara eller Lidingölopp vilket är ritkigt surt, speciellt eftersom träningen känts riktigt bra, långpassen har matats på fint liksom farten och jag har haft en fin uppbyggnad hela säsongen. Bara hittills i år har alternativpassen varit lika många som löppassen mätt i månader och då är det något fel. Efter samråd med Kent beslutade vi därmed att jag tar en tidig säsongsvila nu (vilket iofs passar bra med jobb och allt) men att jag ska börja så smått med att komma igång nästa vecka.

Att jag är besviken, är bara förnamnet....

fredag 6 september 2013

Nytt jobb ger lite löpning

Att vara på ett nytt jobb är krävande på flera plan. Förutom att du börjar från noll överallt, ska planera, ska få in nya rutiner, lära dig namn, olika begrepp och förplanera planering (Jag vet, låter konstigt) ska du visa dig framåt hela tiden, vara närvarande och visa upp dig. Jag har med andra ord varit helt slut varje kväll jag kommit hem, då jag förutom detta ska hinna med att träna min nya träningsgrupp i Spårvägen, vara på ett ungdomsledarmöte, träna själv och hinna med övriga saker i livspusslet (bara en sån sak som att laga mat). När dessutom propp är i Oskarshamn och jag är själv gör det hela både tråkigare och svårare.

Förutom att detta gör att tid tas för att kunna träna går inte löpningen bra och både Halvmaran och Lidingöloppet är i fara efter att knäet vägrar bli bättre efter Midnattsloppet och den höjda träningsdosen. Jag får med andra ord betala rejält för att ha kört för hårt. Det är en ritkig öm punkt på insidan av knät, på patella, som gör ont ju mer jag håller på och som gör ont när jag masserar och trycker.  Att sedan inte kunna använda lättheten med löpning, att kunna ge sig ut när man vill, måste jag nu anpassa mig efter vad olika gym och simhallar har öppet och schemat sabbas totalt. Om man ska vara realistisk så kan jag konstatera följande: Det ser inte lovande ut. Å andra sidan är nytt jobb något som inte sker varje vecka så vi får se hur det utvecklar sig, liksom knät. ´

I helgen ska ett löptest göras, och jag ska försöka vara så klok så att jag avbryter all träning och satsning om det inte känns bra. Det gäller med andra ord att hålla både tummar och tår för att det ska bli bättre.