Tillbaka på jobb och träning

Jag ska inte klaga, men efter att ha varit på landstället i helgen och kommer hem till storstan så går det inte långt tid innan man längtar tillbaka till att ta morgondopp, lägga sig vid sin brygga, läsa eller bara göra ingenting. Nu börjar jag förstå lyxen att bo riktigt fint nära vatten och med egen brygga, något som jag inte förstod när jag var yngre. Det är ju fantastiskt! Skillnaden är enorm när man kommer hem till sin etta i Stockholm... Å andra sidan beror allting på vad man jämför med, bostadsbristen i Stockholm gör ju att det blir ganska lätt att vara glad över att ha en lägenhet, speciellt där jag bor.

Om en vecka vankas det andra banloppet i karriären då jag ska avverka 5 000 meter på stadion i tävlingen Sommarspelen som arrangeras av FK Studenterna. Lite ångest har jag minsann, speciellt efter förra årets 10 000 meterslopp som var riktigt tungt och hemskt. Snabbhet vet jag redan att jag saknar efter att ha missat viktig grundträning och snabba intervaller, så det blir svårt att ta igen. Dock känns formen mer OK än vad den gjorde för ett år sedan, och jag tror sannolikheten är större att jag får bra häng i detta lopp. Dock har jag kört extremt lite bana i år, vilket jag passade på att köra igår själv, vilket var tungt men okej i åskvärmen. Passet var en 2000-ing, vila 120 sek, 1000 meter, vila 1 minut, 1000 meter, vila 1 minut, 400meter, vila 45 sek och så en sista 400ing till. Snittet var fint på 2000ingen som gick överraskande lätt, dock fick jag inte upp någon rejäl fart på 1000-ingarna som jag hade hoppats på så där gick jag lite på bet. 400-ingarna hade säkert också gått snabbare om jag haft en rygg, men jag är ändå rätt nöjd. Ibland är det också nyttigt att köra själv, det gör att det känns lättare när man är fler sen.

Var även igår kväll i ösregnet och så friidrottskväll på stadion och fick också hoppa in som målkontrollant då det saknades lite funkisar. I ösregnet och blåsten försvann dock charmen och mitt paraply var inte till mycket hjälp. Svårt att få till bra tider för deltagarna men bra organiserat var det.

En seger är alltid en seger!

Efter kvartsmarathons misslyckande körde jag på bra! Två pass dagen efter samt lite simmande. Pass två avslutades med några 100ingar på stadion, samidigt som Spårvägens sprinters körde på. Mina 100ingar jämfört med deras gick rätt lågsamt.

Efter torsdagen satte jag mig i bilen till landet, gick en skogspromenad på 13 km samt laddade inför ett av många lopp i Ydre kommun som jag inte sprungit förut; ni bloggläsare vet ju att jag har en viss förkärlek för lopp på landstället och i Ydre, jätten bule är ju en klassiker och Kisa stadslopp sprangs ju, men idag tog det stora loppet Norra Vi Flåset vid vilket är ett 6,5 km hårt lopp, och utan att dra för stora växlar så lyckades jag vinna det fantastiskt väl organserade loppet och vann en kylväska med varor fråb coop, lite kaffe, senap, kex och lite allt möjligt, plus en schysst keps! Att sedan alla idrottare var och körde triathlon i örserum är en annan sak; en seger är alltid en seger!

Hursomhelst rekommenderas loppet starkt! Riktigt roligt, litet, välorganiserat och vackert beläget!

Race report

Jag ska för detta lopp sammanfatta det väldigt kort: Det gick åt helvete. Snabblöpt förstasträcka gav snabb öppning (6.25 första 2 km och 17.38 efter 5km på den kuperade banan) men sen sa magen ifrån helt och jag fick stanna många gånger. Och den är inte återställd idag. Har svårt att äta och får gå på toa ofta. Snittfarten på 3.47 är ren ut sagt löjlig då jag t o m var snabbare förra året trots sjukdom och på de intervaller och trösklar jag sprungit har snittfarten var långt snabbare. Ofta brukar man kunna säga att det finns något ljus under gårdagens mörker men jag undrar det. Kanske att öppningen var snabb? Näe, det här loppet glömmer jag helt. Har därför redan hunnit springa en runda på morgonen och simmat.

Nu är det fokus på bana och kortare. Bara att tagga om.

Racedags imorgon!

Var idag på lunchen och hämtade nummerlapp till morgondagens stora framtidslopp, Stockholm Kvartsmarathon, som går runt Årstavikens tuffa terräng och har rejäla stigningar. Dock ett ganska roligt lopp i sommar. Förra året så kom storheter som Sotarn, Uhris, Meb, Danske Jens och även Erik Sjökvist var anmäld men stod över. Därför blev jag lite förvånad idag då jag hämtade nummerlappen:

Hur tänkte'rom nurå? Då jag fått nummerlappen av spåretbekaningen och namnen Jonas stod jag frågande och kollade på lappen.
"Om jag har fått nummer två, vem fan har fått nummer 1 och siffrorna efter mig?!" undrade jag.
"Ettan kan du nog gissa själv (Uhris), resten är lite blandat" svarade Jonas, innan jag skrattande förstod: Kompisseedning. Om spåret arrangerar tar dom såklart sina egna först. Attans att jag inte fått nummer 1! Det hade varit lite läckert att visa barnbarnen sen.

Efter att jag tjötat med Jonas, hälsade jag på Andreas Bergstedt och hörde om formen. Den var tydligen riktigt god, han hade kört ett rejält pass sist men satsade väl inte stenhårt inför detta lopp. Han lovade dock att ta med mig på en uppvärmningsrunda på Zinken imorgon.

Ute idag på 7 km distans avslutat med 5 x 100m och passet innehöll allt: Världsmästarkänsla, tunghet, svårt att andas, ömma lår, snabbt som fan och långsamt. Svårt att dra några slutsatser. Men fakta är att träningen gått OK och jag har kontrollerade farter i benen. En OK tid imorgon borde med andra ord finnas inom räckhåll.

 



Lopplanering hösten 2013

Efter att nu varit skadefri ett tag är det faktiskt dags att göra en form av lopplanering inför hösten, och efter att ha pratat med Coach Claesson är det ungefär såhär som jag tänker mig att hösten ska se ut.

24 juli - Stockholm Kvartsmarathon

Detta lopp sprang jag förra året efter sjukdom och det var riktigt tufft. Nu är jag förhoppnignsvis bättre tränad, mer motiverad och har bättre förutsättningar. Det ska med andra ord gå fortare än 39.09.

6 augusti - Sommarspelen 5 000 meter

Debut på 5 000 meter på bana. Detta är svårt, då 10 000 på bana brukar innebära att det är lång tid som man ligger och pressar sig själv där det är obekvämt och där det inte händer mycket. Om 3 000 meter är syraloppet undrar jag då hur 5 000 är. Det måste vara stor risk att gå in i väggen då och då är det sannerligen inte kul. Samt att det går så fort. Med denna tävling har jag tre mål, det ena är att slå 4:30-Staffans 17.40 (vilket jag slagit på landsväg men vill ha gjort på bana för att vara säker), det andra är att gå under 17 minuter (vilket jag gjort på två andra lopp, Hässelbyloppet samt Långlöparnas kväll förra året) samt efter det gå under 16.30.

16 augusti - Midnattsloppet 10 km

Här vill jag ha revansch. Vette tusan vad som gick fel förra året men i år ska jag försöka springa mycket fortare.

24 augusti - Telge Stadslopp 5 km

Antingen detta eller Bellmansstafetten som mer är som träningslopp än som  riktigt tävling.

14 september - Stockholm Halvmarathon

Hittills har långpassen varit bra och jag har kunnat mata på ganska långa pass hårt. Nu är det därför dags att komma under 1.17 och jag har pratat med Josephine Ambjörnsson om att persa för att ta revansch på förra årets halvmara. Och jag tror det kan gå. Ett stort mål för hösten!

28 september - Lidingöloppet 30 km

Detta är outsidern!! Terrängen har två gånger om gjort mål på mig utan att jag kunnat svara tillbaka (läs inlägg från 7 maj 2011 samt terräng-DM 2012 så förstår ni varför) och därför tänkte jag slå tillbaka hårt. Men detta kommer endast bli av om Halvmaran varit OK och om terrängträningen gått OK. Rent spontant har jag inte haft problem med terräng även om jag är asfaltslöpare, jag tränar en del i Lill-Janskogen samt runt Kaknäs och har sprungit både traillopp och terränglopp i hyfsad fart. Långa distanser har jag heller inga problem med. 30 km Lidingö är dock något annat. Men tanken är att det ska gå.

13 oktober - Hässelbyloppet 10 km

Hoppas springa snabbt. Gärna riktigt fort.

19 oktober - Terräng-DM antingen 12 km eller 4 km

Eftersom kroppen förmodligen är riktigt sliten här får vi se vad det blir. Gärna 12 km, men om kroppen säger ifrån kanske det blir 4 km eller ingenting. Då säsongen i så fall blivit lång.

26-27 oktober - Terräng-SM antingen 12 km eller 4 km

Även detta är ett rent Bonuslopp och ska man springa dessa ska man vara rejält förberedd. Blir kanske inte av men det vore kul att någon gång kunna ställa upp i en SM-tävling.

2 November - Jätten Bule Loppet 10 km

Loppet som vunnits av storheter som Anders Kleist och Mats Erixon. Roligt lopp nära landsstället samt det lopp jag planerar säsongen efter. Årets höjdpunkt.

Detta är ett ganska digert schema och inte lätt att genomföra, så några strykningar kan det nog bli även om tanken  är att tävla på en del.

Andra tips på tävlingar?

Det kommer mer och mer

Eftersom det snart är dags att börja springa mer lopp så är det dags att krama in hårdare och hårdare intervaller för att höja hårdheten och farten rejält men sådana pass snyter man inte lätt ur näsan. Den senaste tiden börjar dock hårdheten komma mer och mer och kroppen svarar på att köra hårdare. Risken är självklart att man bränner ut sig men jag försöker att hålla nere belastningen på en acceptabel nivå för att både öka formen och för att inte köra alltför hårt, vilket är en svår balansgång. Hursomhelst verkar jag vara på någorlunda rätt spår.

Dagens intervaller som skulle genomföras var 5x1000 meter med 90 sekunders vila, och då jag och fästmö firade av semestern genom att dricka årgångsvin kvällen innan (vilket i sig var fantastiskt gott, ett inlägg om det kan komma framöver) så var vi båda slitna på morgonen. Man är ju inte 20 längre. Hursomhelst var det inget snack, intervaller ska genomföras och det är kanske bara bra att vara sliten och genomföra de ändå, då blir man ännu lite hårdare. När vi väl är iväg är dock hettan brutal med 25 grader på termometern i skuggan och den plats jag valt att förlägga mina intervaller på var självklart i gassande sol på landsväg, dvs inte ultimat någonstans. Att dessutom den sträckan är den rakaste och mest flacka delen, vilket i detta backiga landskap betyder att den ungefär ser ut som Västerbron, gör det inte enklare och man kan således dra av några sekunder mot när man kör på bana.

Efter fyra tuffa tusingar, där det uppför gick på 3.19 och nerför på 3.13, var jag riktigt trött och kände att det inte skulle gå att hålla ihop en till, men jag gav mig av på vinst och förlust och denna gång blev det förlust, men det kändes riktigt bra återhämtningsmässigt och trots slitenhet efter läger och sol samt motvind gick det bra.

Nu får vi se vad som väntar framöver!

Tillbaka på landet och konstigt startnummer

Sista semesterveckan vilket såklart sker under lugna former på landstället där mat i mängder, en del löppass och vila trängs på schemat. Egentligen är det inga större skillnader mot lägret förra veckan, förutom att man gör maten själv. Schemat är väl inte lika tight heller ska väl tilläggas.

Jag har försökt var lite klok nu efter veckans förra kvalitet och därmed våga fatta beslut om lite lugnare vecka, och efter min känning i söndags vilade jag från löpningen och körde alternativt, vilket märktes igår på benen då jag körde ett tröskelpass på 4x7 minuter vilket gick bra både mentalt och fysiskt. Lite sliten idag men ingen fara.

Nästa vecka är det lite tävlingsdags igen då jag ska springa Stockholm kvartsmarathon, ett fyndigt lopp i Spårvägens regi som är ganska populärt. Roligt var då att jag fått startnummer 2 (!) av alla deltagare, strax bakom Uhris. Nervöst var jag inne och kollade startlistan, jag brukar sannerligen inte vinna lopp eller få så lågt startnummer, men då såg jag att både Andreas Bergstedt och Fredrik Berglund från Enhörna var 3a och 4 så insåg jag att det helt enkelt var lite kompisseedning. Kul lopp ska det bli i alla fall!

Har nu också börjat fila på en ganska rejäl lopplanering framöver som jag kommer vädra snart. Håll tillgodo, men jag lovar att den kommer innehålla lite överraskningar...

Reflektioner över Sveriges bästa friidrottsklubb och träningsläger

Den sista dagen på träningsläger är alltid lite tråkig. Att man ska hem och inte få allting serverat längre och inte kunna vila ut i den löparvärld som existerar just då är en del som gör det lite tråkigt, den andra delen är den sociala gemenskapen som man skapar vid dessa tillfällen. Gruppen blir lite tightare, det blir lite internskämt, man hittar roliga sidor hos folk och oftast har man otroligt kul när man umgås. Att det dessutom blir löpnörderi utöver det vanliga är också roligt, att diskutera fotisättningar och knäböj in i det oändliga...

Något som jag har noterat och som jag tror är ganska unikt är den goda stämning som faktiskt råder i Spårvägen och den ansvarsfullheten som finns hos de aktiva. De tidigare erfarenheterna jag har av fotboll i de lägre divisionerna har varit att fotbollsläger har varit rena festlägren där man istället för att fokusera på att bli en bättre fotbollsspelare har varit iväg för att kunna festa tre dagar i rad. Helt emot egentligen vad träningsläger ger. Men de personer som jag träffat i på Spårvägens regler har alla varit otroligt skötsamma vilket jag först uppfattade som lite snorkigt eller egoistiskt, innan jag faktiskt förstod att det var mina tankar om dessa personer det var fel på och inte personerna, som alla var proffs helt enkelt.

Detta kan man se dagliga bevis på. Den grupp med juniorer, killar och tjejer i ålder 17-18 år som varit med, har inte gjort många väsen av sig utan varit i tid till varenda pass och gjord vad de ska. De har heller aldrig varit intresserade av att åka in till stan på kvällen för att se vad som händer, då man hellre kan sitta på rummet och ta det lugnt. I andra klubbar har jag varit med om att man bokstavligt talat letar efter ungdomarna på stan för att få hem dom. Inte en chans i detta fall.

Bland de äldre aktiva är en sekvens från lag-SM som jag fått berättad för mig ganska träffande. På Lag-SM vann Spårvägens herrar medan damerna knappt "förlorade" ett guld och vi blev faktiskt omnämnda dom Sveriges Bästa Friidrottsklubb. Hade det varit i någon annan förening hade därmed bussen hem varit en kakafoni av ljud, sång, konfetti, champagne och alkohol. Istället var alla glada, satt med Powerade, Gainomax och egna återhämtningsdrycker lugna på sina platser och maximerade sin återhämtning och pratade om nästa pass eller nästa tävling. Som om det som hänt inte var värst så speciellt. Vi är ju bäst och det ska vi fortsätta vara verkade tankarna vara. Rätt unikt det med.

Lördagkvällen blev därmed riktigt lugn. Med jag ägnade kvällen åt att se fotboll med Niklas och Alexander, efter vi varit på Ica och köpt Yoggi och smörgåsar till kvällsmat, satt de andra och tog en öl i baren "En kan man ju unna sig på läger!", eller satt och pratade över en sen kvällsjava.

Idag bestod dagen av långfruksot tillsammans med Lena Örn och spårvägens ledare Anders "Bamse" Kristiansson, innan det vilades lite och laddades för långpass. Min känning från gårdagen var kvar, och det blev 20 km som värkte rejält på slutet, vilket förmodligen är en överansträngning i hamstrings fäste. Ska bli lite vila och alternativt nu så blir det bättre. Sedan var det lunch, avtackning och hemresa.

Imorgon väntar starten på sista semesterveckan som ska firas på landstället innan jag beger mig hemåt till huvudstaden igen.

Träningsläger slutfas

Efter att jag igår visade upp min kloka sida var det idag dags för hårdare intervaller igen. 8 x 3 minuter stod på schemat och det skulle gå fort. Efter finfin lagom stor frukost så var det dags och vi, totalt 25 pers, som drg iväg och det var en riktigt fin känsla, kontrollerad, bra fart, rytmiskt och jag kunde dessutom öka rejält på sista. Riktigt kul.

Efter lunch och kort vila var dags för pass  två som förutom löpning åtta kilometer bestod av paddling i sexmanskanadensare till startplats och paddla hem. Agerade styrman i min kanot som drog ifrån rejält, tydligen har mima högskolepoäng gjort något. Löpningen dock kändes inge vidare, och jag fick en liten känning insida knä. Vi får se hur långpasset utvecklar sig.

Att vårt läger inte gått obemärkt förbi visades roligt nog i dagens tidning där vi var omnämnda och på bild. Roligt! Alexander Holmblad var extra nöjd över att bli omnämnd som talang.

De första dagarna

Tiden går ruskigt fort när man har träningsläger, det liksom bara flyter på och de viktigaste aktiviteterna är ju att äta, vila och träna. Riktigt proffsliv med andra ord. Att sedan umgås med alla personer på detta läger som sprungit hela sina liv gör det bara mer inspirerande och roligt.

Gårdagen bjöds på första banpasset på länge, vilket avverkades i jämnn fart med 5 x 600 meter med en snittfart på cirka 3 min per kilometer. Kändes riktigt fint och jag höll ihop det bra, även om morgonjoggen var riktigt seg och jag hade lite känningar så jag valde att simma på eftermiddagen. förmodligen ett klokt val efter min nya teori med hellre-ett-steg-bakåt-än-att-bli-stillastående-skadad.

Vi passade även på idag att lira lite brännboll, spela lite golf och dra på en riktigt skön frukost med ¨många koppar kaffe. Maten här på högbo är fantastiskt och frukostbuffén är inte av denna värld! Förutom de vanliga grejerna har de min favoritkeso med grillad paprika, de har våfflor, man kan pressa egen jucie och de har massor med alternativ av allt. Vad sägs om gravad lax eller sill på morgonen? Fantastiskt! Och att jag och John som jag delar rum med alltid har en cola på kylning i handfatet på kvällen är en fin lyx efter sista träningspasset.

Träningsläger - färd och första dagen

Träningsläger igen alltså, jag som förut aldrig trodde jag skulle hamna på ett till. Nu är jag med spåret för tredje gången och förvånas återigen vilka bra löpare som finns med och att jag har fått en chans att hänga med dessa på turer. Fantastiskt kul! Dessa löpare förtjänar en liten närmare presentation:

Henrik Jakobsson
Min vapendragare och träningspartner i vanliga fall, specialist på 3000 meter hinder där han gjort 9.11 som bäst i år och 3000 meter där han gjort 8.27. Hårdtränar nu och är i bättre form än någonsin. Pluggar annars på KTH och brygger egen öl.

Alexander "julio" Holmblad
Alex är den store 800-meters och 1500-meterstalangen som haft problem en fot ett längre tag men som nu är tillbaka på allvar. Gick ut gymnasiet nyligen och ska börja löpa på riktigt nu. 3.52.99 i år på 1500 meter.

John Foitzik
Ludvikas Förlorande son har börjat springa med oss nu och är dessvärre skadad. Har också stor talang med stort löpsteg och pratar konsant, vilket han även gjorde i natt då vi drelar rum och jag fick höra massa bladder.

Alexander Palm
Norrköpingssonen som flyttat till stockholm för att plugga och tagit med sig löpningen hit. Landslagsman på juniornivå i terräng i höstas och spås en fin framtid på 3000 meter och 5000 meter. Lång kille med fint steg.

Alexander Palm springandes för landslaget i höstas.

Niklas Könberg
Min partner in crime de flesta pass. Niklasträning är hårt och handlar om att han kör aningen för hårt förvad jag klarar av vilket slutar med att jag är helt förstörd. Världens snällaste kille.

Karim Mohammadi
Karim är en av de mest meriterade löpare på detta läger med SM-guld på 800 meter och flera landslagsuppdrag och finnkamper. Tränas nu av legendaren Jama Aden och åker därför till Afrika för jämnan och kör. Otroligt löpsteg och kul att höra historier och reflektioner ifrån.

En vanlig bild: Karim i ledning i ett lopp

Lena Örn
Lena är också en av de mer meriterade här, med finnkamper och SM-guld på 3 000 meter hinder. Haft skadeproblem men verkar vara i bra slag igen efter en operation i höstas som har blivit bättre under vintern.

Också en vanlig bild; Lena som tar en vattengrav.

Lillian Magnusson
Kenyaättade Lillian och jag körde många pass tillsammans i växjö och gjorde det även nu imorse. Talang som ville gå ner i vikt efter att ha fött barn och började springa enligt Szalkais program på marathon.se och drog till med 2.59 på sin första mara. Efter det blev Szalkai hennes tränare och då passade hon på att dra till med 2.37 på marathon och ta SM-guld på 10 000 meter.

Hanna Palmgren
Hanna är Göteborgskan som letar efter finfin form och är en stabil 800-meterslöperska. Har varit i USA en del och pluggar och sprungit och är strax under högsta klass.

Lisa Forsberg
Lisa har SM-medaljer och landslagsuppdrag på meritlistan och även hon flera år i USA där hon sprungit massor. Ursprungligen från Falun men bor och kör i Stockholm nu. Den jag ibland kör fartpass med.

Linnea Smeds
Linnea har varit spåret trogen länge och ställt upp i många tävlingar men haft en del skadeproblem. Har ett troligt hajpat jobb inom IT i Uppsala som jag blev imponerad.

Emma Fogelkvist
Min kamrat på parloppet där vi slutade tvåa, vilket gav oss ett presentkort på 200 kronor på löplabbet var.

Elina Johansson
Stor löpartalang som under juniortid drog jämnt med Meraf Bahta och som på nyårsloppet spöade Louise Wiker. Jättetrevlig och har ett antal USM-medaljer och guld.

Såhär kan det se ut när man vinner USM-guld!

Då gårdagen var resdag avslutades dagen bara kort med distans innan vi käkade middag och drog upp programmet. Lägret är i Högbo bruk vilket är en intressant ort ur historiskt perspektiv, då det var här den briljanta idén om hur man gör stål kom fram och bolaget Sandvik grundades, vilket fortfarande idag (150-200år senare) är världsledande på stål. Fina löpbanor och på Vintern ska det tydligen vara fantastiska skidspår också.

Idag har vi distansat på morgonen, fått en lektion i styrketräning av Anders Bergström, flerfaldig OS-deltagare och ikväll väntar ett hårt banpass. Träningsläger helt enkelt.

Tillbaka!

Då semestern varit igång i två veckor har jag känt att den ska vara semester på riktigt, alltså har bloggat också fått vila lite grann. Det som har hänt i korta drag är att landställets olika löpturer har utnyttjats maximalt, hade bl.a. ett fint långpass på 28 kilometer, två fina intervallpass och tyvärr en liten förkylningskänning som gjorde att jag vilade i två dagar då vi var på Gotland passande nog och jag därmed kunde njuta ännu mer av semestern. Riktigt skönt!

En anledning till rubriken är ju att jag äntligen skriver ett inlägg, men rubriken är djupare än så vilket är roligt nog, då dagens fartlek med tröskel 6 x 4 minuter blev fantastiskt bra tillsammans med Henke Jakobsson och Niklas Könberg och där jag kunde hålla ihop allt riktigt fint. Alla backar på landet har därmed verkligen gjort nytta! Och att en kväll på Djurgården bland flanerande folk, triathleter, med sol och lite blåst, känna att jag har massa kvar i benen när det går i 3.30-fart, det är en fantastisk känsla som jag tar med mig in när vintern och hösten börjar! Helt magiskt!

Nurå? För det första väntar läger med start imorgon med Spårvägen, fem dagar i Högbo Bruk ska nyttjas bra, innan jag åker tillbaka till lander för en sista semestervecka. För det andra väntar flertalet lopp förhoppningsviss runt hörnet, med kvartsmarathon, midnattsloppet, förmodligen 5000 meter på bana samt lite överraskningar i september igen.