Återuppvaknande

Efter loppet förra onsdagen, premiären av stockholms kvartsmarathon vilket förhoppningsvis blir ett såpass legendariskt lopp med en lysande framtid att jag senare kan säga för barnbarnen att den gamle mannen kom tolva när han var i någorlunda form och loppet inte dominerades av afrikaner eller 1500meterslöpare, har tiden bestått av besvikelse över ett alltför långsamt lopp, begraven i jobb och träning och liksom proust spanat efter den tid som flytt, vilket kan tänkas vara den tid i höstas där löpningen flög liksom steget och ingen tid kändes orimlig.


Jag kan knappast säga att jag inte får den träning som behövs, vilket inte minst helgens 1000meterspass i 3.07-fart ( som jag fick bryta pga att det helt enkelt fick för fort) eller långpass visar ( med tobbe, olle walleräng, jens och mebrato där jag tror milen mellan kilometer 6-16 gick på 38.20.) Det är visserligen bra med sparring, tips och hjälp vid träning, men för att citrra Usain Bolt i dokumentären: på tävling är du lämnad själv.


Efter fantastiska pass i Växjö, på torpön, i Stockholm och med bra veckor blir jag fundersam. Premiärmilen med sitt 34.40 som kändes lätt har bara försvunnit!! Och kvar är endast samma trötthet som två veckornefter premiärmilen och 12,5 mil i bena: yr, darrig och sliten.


När jag ikväll, firandes efter sista dagen på jobbet, funderade över detta kom dels ett snabbt konstaterande från mig själv i lördags då jag och Mäster Kent Claesson pratade efter mitt brytande under intervallerna och uppletande av papperskorg ifall frukost behagade göra sig påmind:


"det är ju i alla fall knappt ett år sen jag började träna!"


Det andra var då hag satt och läst Sotarn, Hammarbys löpare Emil Lerdahls, gamle blogg på LFA (Emil som är en trevlig och sympatisk kille) och som skrev ett fantastiskt citat:


"Ibland ser man inte skogen för alla träden är ivägen!"


Så bra och så dumt från min sida: det är ju inte träningen det är fel på!


Det är vad jag gör efter och innan passen, dvs. hur jag återhämtar mig!


Man ska helt enkelt förundras över det mest triviala och gräva där man står. Det du ser framför dig är inte alltid vad det är, beroende på vad du ser.


Jag har visserligen ingen löparkropp, 87 kilo fördelad på 197cm gör det inte lättare, men faktum är att det är mer muskler än fett som stör, då jag sällan har haft mer än 8 % kroppsfett, pchvdet för 2 år sedan vilket knappast kan vara mer nu. Faktum är också att musklena är mer betonade på annat, den kan fortfarande skjuta insparkar till 70 % av planlängdn i fotboll, kasta inkast till första stolpen och simma en tusing på 17 min utan att förta sig och utan att använda benspark. Det får ta den tid det vill helt enkelt för att anpassa sig till löpning och det ska ske med mer dekadens och mindre aktivitet.


Att en kväll med vila istället för löpning kan vara bra och att föredra visar i alla fall detta inlägg.
Jag hade ju sällan varir så produktiv annars?

Race report!

Placering: 12e plats
Tid: 39.08
Känsla: OK, gjorde allt jag kunde
Bana: Sjukt sjukt sjukt jobbig, i klass med Jätten Bule loppet. Upp och ner hela tiden, och låg själv från 5 km med 60 sek upp och 10 sek ner, ingen hjälp någonstans.
Tankar: Förkylning har präglat formen, inte alls så pigg som jag borde varit. öppnade dock för en gångs skull lugnt, 20 man vid 500 meter, 13 man vid 3 km. Var lagom kall hela vägen, och kunde dra om Alberto Ramos från Huddinge som fick kramp i magen vid 6 km då han verkade ha kört lite för hårt.
Övrigt: Uhris vann som vanligt, flankerad av Andreas Svensson på andra plats och Jens på tredje som spurtade om Sotarn som kom fyra, en för övrigt väldigt trevlig kille som har en blogg som är länkad till höger.
Kuriosa: Värmde inte upp med Uhris, kanske därför inget spökade?? Däremot kom en kille fram efteråt och ville prata och skaka hand, och frågade om jag var den berömde Fredrik Uhrbom. Jag var nära att svara ja, på kul, men ångrade mig. Tydligen ett stort fan.
Framtid: Nu behöver jag några veckors grisig träning med grisig känsla. Bara köra ner mig i källaren helt enkelt för att kunna öka formen några procent. Imorgon väntar distans, ev. x 2
Tack till: Lorenzo Nesi som vid sju km upplyste om plats och tid till närmsta löpare bakom. Gjorde att jag avspänt kunde köra på, Samt till Justnuvilljagspringa-Per och hans lycka till.

Raceday

Efter en skön sovmorgon och stor frukost med nybakad tidning, nyköpta frallor och allt gott som kan tänkas kan nog starten på dagen inte bli sämre. Och för en gångs skull är det sommar när man vaknar!! 27 grader väntas och nu står kvicksilvret i min digitala termometer på 25,1 grader. Det är med andra ord finfina förhållanden för bra löpning.


Statusen för egen del är följande:
- 90-95 % frisk med lite snor och slem kvar i hals och näsa (tack för den pensionärsgenomgången)
- Inte ont i benen någonstans
- Inte någon oro för någon kroppsdel som ska spöka, mer än ett kraftigt håll/magont som alltid har kommit den sista tiden. Ska bota det med extra vätska innan idag.
- Tre veckors mycket bra träning bakom mig.


Sjukdom kan sänka farten, det vet jag, men på det hela taget ser det dock gott ut. 


Startfältet är som sagt tungt med många efteranmälningar, efter att Sjökvist och Bergstedt förlorat omdömet och anmält sig ryktas det att den svenske norsken och marathonsilvermedaljören Emil Lerdahl ska komma vilket betyder att jag om det går OK får rikta in mig på top 15 evenutellt.


Fram till start nu är det vila, läsa, vara i balkongen och solen, promenera och njuta fram till starten och att sommar/höstsäsongen äntligen börjat!!


För er som läser och ska springa eller heja, nummer 26 med spårvägenkläder, sjukt långa ben och förmodligen ett trött steg behöver uppmuntran och hejarop eller en påhälsning innan start!

1 dag kvar - Att ladda med Uhris brukar vara statistiskt sett mindre bra

Tävlingsnerven har inte kommit än ska jag erkänna, men lik förbannat ska det bli kul att tävla imorgon! Dock är det följande saker som oroar mig:


- En form som inte visar sig vara kalas, det är just nu tungt att springa!
- En bana som är väldigt hård och backig!
- Motstånd som inbjuder till rusning för att inte hamna långt bak.
- Och en uppladdning med Uhris som inte brukar vara något vidare...


Jag har ju förmånen att ha halkat in på ett bananskal i Spårvägen och får där träffa alla möjliga fantastiska personer och löpare som jag inte visste fanns, än mindre att det var så jävla bra! Eftersom jag för egen del håller mig till strax över motionärsnivå har jag inte mycket att säga till om, men det är ett stort nöje och jävligt kul att få träffa alla och se de spring och springa med de. Uhris, årets MarathonSM-vinnare, Springer jag en del med och idag då jag var och hämtade nummerlapp sprang jag på honom utanför Runners store, varpå han frågade, eller kallade mig på ett pass från klubbis 17.30. Jaha, likabra att hänga på. När jag var på g bortåt klubbis kom jag dock att tänka på alla lopp jag sprungit med Uhris och hur jävla galet det gått: på terrängDM sumpade jag chipet och fick ingen tid (varpå Uhris tog dubbla guld), på halvmaran på Kungsholmen värmde vi upp ihop och jag fick kramp i låret och haltade runt sista 6 km (varpå Uhris vinner loppet och dessutom Veteran-SM i Halvmarathon) och senast på Marathon frös jag halvt ihjäl (medan Uhris kom femma och vann sitt första SM-guld i Marathon). Vafan kommer ske imorgon, kommer jag trilla i Årstaviken kanske? Eller kanske bli inbjuden av A-lagarna i Drakenbergsparken för en mer rättvis omgång pilsner?


Jag yttrade detta för Uhris idag, och sa att det kanske inte är någon idé att vi springer ihop. Men då påpekade han klart och tydligt att det gäller ju bara uppvärmningarna på tävlingsdagen och att vi får undvika varandra då. Sagt och gjort, men för att vara på säkra sidan så grillade jag honom lite extra idag på distansen så han inte vill värma med mig imorgon, och då vi båda kände oss som två överviktiga motionärer tillhörande startgrupp F i maran än några som ska springa imorogn var det inte lätt! Då jag lämnade Uhris vid PrisXtra storängsbotten för att springa hem, fick jag en desperat blick och ett "menar du att jag ska få dra hela uppförsbacken hem själv?!?" vilket kanske visar vilken form vi är i. Tungt tungt tungt...

2 dagar kvar - njaaa

Ni får ursäkta, men blogger har krånglat med bloggen och ena datorn har kraschat, så inte mycket att göra.


Hur är läget då?? Sjuk i torsdags, fredags och lördags och vågade inte träna alls. Passa dock på i söndags med två pass över totalt 21,5 km och en distans idag på 9 km. Benen är väl möra och jag tycker inte formen känns bra heller. Sjukdomen ligger där och jävlas med en med snor och skrap i halsen. Men det kunde vara värre... Hursomhelst, imorgon ska jag springa lite för att hålla igång benen, sen väntar en lugn onsdag innan loppet på Onsdag, vilket ska bli sjukt kul eftersom det senaste var Stockholm Marathon som gick sådär och Kungsholmen runt innan det som också gick sådär. Jag försöker tänka lite längre, såsom att detta får vara ett lopp för att komma igång med tävlandet och för att komma upp i tempo igen. Så jag har inga större förhoppnignar. Banan verkar inte speciellt snabb, dock känner jag den helt OK efter flera löpturer däromkring.

Några andra sköningar som ställer upp enligt startlistan är legenden Uhris som i tisdags bestämde sig för att bakfyllan efter Marathon nu får vara slut, liksom kvalitetspassen, och det är dags att tävla sig iform igen. Dansken ska med ställa upp och kommer säkert göra en spännande tävling i spårets tröja. Det ryktas även att den nu Stockholmske och nya Enhörnalöparen, samt mycket trevlige, Andreas Bergstedt ska starta vilket kan bli riktigt kul!!

Sjuk!

När formen känns som uppåtstigande, man är tillbaka på jobb och har energi, då passar självklart sjukdomarna på att komma. Märkte det redan igår på onsdagens andra löppass med Tobbe, där 12-13 km skulle avverkas i lagom fart. Visserligen var benen slitna efter morgonpass och ett hårt intervallpass med 200-ingar dagen innan, men då Tobbe drog iväg kändes det fort:
- jävlar vad du grillar! (jag efter 200 meter)
- Vadå, det går bara i 4.20 fart? Ska vi sänka? (Tobbe förvånad)
- Va, nejnej, vi kör (Jag, ännu mer förvånad)

Blev 11,5 kilometer med skakiga ben, hög puls och jobbig känsla. Vid nedjoggen på 1 km hem kändes det inte riktigt bra, och på kvällen började halsen bli som sandpapper och öronen svåra att höra med, för att vara värre i morse. Förkylning och vila med andra ord. Jajaja, det kunde vart värre, kunde varit feber och kunde varit inför Halvmarathon eller något större lopp. Det kanske bara är bra att det sker nu så jag får lite vila några dagar efter några riktigt bra veckor.

Tillbaka i vardagen

Att semestern går fort kan man lugnt säga och jag kan bara hålla med alla de övriga bloggare som nämner semestertiden liknande. Var tar tiden vägen??? Ena sekunden ligger man kvar och drar sig i sängen, drickandes kaffe och lyssnandes på P4, medan man i andra sekunden jobbar samma tidpunkt och för en gångs skull ser solen skina. Märkligt.

Jaja, vad gör sig bättre än att då i början ta hand om berget med tvätt efter tre och en halv veckas resande, storhandla, simma och styrketräna på riktigt samt fixa matlådor för hela veckan. Nu är man på banan i alla fall. Och jag ska inte vara sån, jag jobbar två och en halv vecka till innan jag tar ledigt igen inför andra jobbet.

Löpningen förra veckan blev cirka 10 mil, med två tröskelpass, ett minutintervallpass med 2 x  (7min,4min,2min) med vilan 2min,1min,1min, och ett långpass. Idag var jag ute igen, men efter lite sömn, en jobbdag i benen och druckit dåligt plågades jag med håll och noll rytm. blev i alla fall cirka 11,5 km. Imorgon väntar ev. två pass med 200-ingar på kvällen med spåret.

Here we go! Nästa lopp om nio dagar: Stockholm Kvartsmarathon!

Fika

Tranåsfika!!!

Äkta wordfeud

Jaja, vissa ord är suspekta, men alla bitar utom en gick åt!

Förra veckan

Förra veckans träningsdos blev cirka 10 mil uppdelat på två kvalitetspass, ett långpass över 24 km och resten distans samt lite sprints och löpskolning. Efter träningsläger veckan innan plus denna ganska hårda vecka är bena ganska slitna. Vägarna som jag springer på här är inga lätta heller, det är rejält med upp och ner på antingen grusvägar eller stenhård asfalt vilket sliter samt alltid en rejält hemsk avslutning uppför oavsett vilket håll man kommer som gör att den sista krämen alltid försvinner i benen. Självklart är det lite jobbigare då att köra vidare med samma mängd och tempo. Men förhoppningsvis ger det rejält resultat sen!

Ikväll/em ska ett intervallpass till springas vilket ser ut att bli  iregn. lagom kul men man är ju van efter maran!

I övrigt är det samma; semester och vila dagarna igenom!

Torgmarknad och semesterreflektioner

Jag är ingen direkt lantis eller bonde utan är uppväxt i betongen (nja) i hägersten, en förort i Stockholm och har haft Stockholm som bas hela tiden, förutom då jag pluggat någonannanstans. Frågan är om inte lantlivet är det som lockar allra mest och som i våra urbaniseringstider med storstan som mål kanske blir det framtida? Jag menar, ett liv på landet med lugn, inga köer, tystnad, äkta svenskhet med torghandel och elvakaffe och you name it, är inte det på något sätt ens rötter som försöker locka en tillbaka? Kanske, kanske inte.

Idag spenderades förmiddagen på torgmarkand där Bröd, honung, ägg och lite saker inhandlades bland lokalbefolkningen. Det är svårt att veta att det faktiskt fortfarande är detta som är Sverige mer än vad det är runt Stockholm och Jag håller med de som säger att Stockholm är inte världens mittpunkt, även om jag trivs otroligt bra där. Jag behöver på något sätt bli påmind om detta vanliga enkla livet där att lyssna på radio på morgnarna är en otrolig lyx, eller att på kvällarna sitta framför en brasa och bara ta det lugnt.
Fint är vad det är.

Får man ha det så här bra?

Ställde mig frågan idag efter sovmorgon, löpning 18 km, lunch på bryggan, vila och sen hemgjord glass med jordgubbar och grädde ätits upp. Jag köper självklart att det är fantastiskt att en kväll när allt jobb och allt man gjort har gått fantastiskt och klockrent under dagen och man kommer hem och är nöjd, men det är dagar som dessa då man vilar upp sig som frågan kommer. Man har det visst riktigt bra.

Tranås by day!

För att bryta semestertrenden att inte göra någonting alls så passade fästmö och jag på att åka iväg för att dels handla på oss käk och dessutom prova något som jag och brorsan Erik skulle vilja göra, nämligen prova pizzor i hela sveriges små hålor och skriva om dessa. Dagens besök blev därmed pizzeria Shalom i Tranås där en pizza jamaica provades, namnet till trots en helt vanlig pizza med skinka, räkor och champinjoner. Betyg 3 av 5; kom igen, färska champinjoner är inte så svårt och lite tunnare botten går! Men mätt blev man!
Trösklade och löpskolade idag enligt schema. Ska ge mig på mer distans imorgon samt lite styrka och även prova våtdräkten för att se om man kan simma lite här på sjön!

Just nu så lyssnas det på radio, stirras in i en brasa, sippas på en öl och njuter av solen som går ner. Ljuvligt!!

Imorgon ska jag försöka uppdatera lite kring lopp som ska springas och uppdatera listan till Höger. Förslag mottages tacksamt! Se gärna tidigare inlägg om lopplanering:
http://utivuxenlivet.blogspot.se/2011/12/hemresa-och-lopplanering.html

Lite bakiskänsla

Bakis i den mån att man har svirat en kväll ute på stan som på gamla studenttiden (eller som Bil-simon på statoil brukar göra två gågner i veckan) är jag nog sällan eller aldrig nuförtiden. Intresset för att gå ut har sällan funnits där de senaste tre åren, vilket självklart gör att det vore kul att se hur det ser ut i svängen nuförtiden. Men tiden det tar innan, under och efter i form av missade vilotimmar, reducerad sömn, sen kväll, gjort av med cash... Njaaa, så jävla sugen är jag inte.

Bakiskänslan jag pratar om är då inte den av alkoholen berörda, utan snarare en känsla som kroppen har efter förra veckans tunga träning. Hade dryga 10 km på schemat idag, vilket blev aningen kortare och utan styrka. Tungt var det också i "snokabacka" här i Östergötland (en slingrande backe som åt ena hållet är lätt som en plätt, åt andra hållet (ni kan ju gissa vilket) består av stigningar och svängar som aldrig tar slut). Att få mat serverat och utan bry sig om städning och annat är ju också soft, men nu var det tillbaka till verkligheten och dessutom utan el och vatten. Men fan va skönt det är att bara dra sig tillbaka ibland och tillåta en själv att bara köra på fast det är tungt utan några krav!

Dagen till ära har inte varit speciell; Kaffe på sängen, frukost, läsande, uppskjutet löppass till förmån för halv elva-kaffe i den obefintliga syrénbersån, lunch, darttävling med fästmön, promenad, löpning, bad, klockan tre-kaffe, vila, grilla mat, diska, promenera och kvällsfika och se efter vad ni andra gör på era bloggar.

Helt lagom dag med andra ord!!

Sista dagen och återupptagen semester

Sista dagen på ett av sommarens bästa minnen! Allt jag skrivit innan om att det varit roligt har bara förstärkts, och det känns nu konstigt att vara tillbaka i vardagen och inte i "proffslivet" med käk serverat, bra boende och det enda du behöver fokusera på är vila, återhämtning och nästa pass. Dagen avslutades fint i alla fall, 21,5 km långpass med lätt regn. En träningsvecka som blev 12,3 mil och bra kvalitet! Jättekul att vara igång igen!


Nu väntar bibehållen träning och semester! Otroligt skönt och jag ska försöka lägga in lite bilder på diverse aktiviteter!